YrselcenterStockholm

Hörsel- och balansrubbningar

Specialistutbildade läkare i Sverige är tillordnade olika medicinska kunskapsområden. Specialiteten Hörsel- och balansrubbningar förenar kunskaper och färdigheter i medicin, teknik och pedagogik. I Sverige organiseras ca nittio yrselintresserad läkare av Svensk Neuro-Otologisk Förening (Svensk yrselförening).

Diagnostik av yrsel- hörsel- och balansubbningar baseras på tekniska undersökningsfynd och den information den yrseldrabbade kan lämna om upplevda symtom. Ofta kartläggs också innerörats funktioner med hörselprov eller särskilda laboratorieundersökningar av balansorganen.

Vad krävs för att göra kvalificerad diagnostik och behandling av människor som upplever "yrsel"?

-Kunskap om balanssystemets anatomi och fysiologi, särskilt kroppens sensoriska informationssystem.
-Kunskap om hittills kartlagda störningar i balanssystemet.
-Detaljkunskap om de vanligaste yrselsjukdomarna.
-Tekniska verktyg för diagnostik. Framför allt för att kunna visualisera ögonrörelser och balansimpulser i samband med snabba huvudrörelser.
-Verktyg för behandling.
-Timing (möjligheter att träffa den drabbade när denne är påverkad av yrsel).
-Tillräcklig med tid under mötet med den drabbade.

Yrselmottagningar i Sverige

Under de senaste 10-15 åren har ny kunskap och ett modernare synsätt på människor med yrsel tillkommit.

Under samma period har särskilda specialistyrsel-mottagningar växt fram vid några av de stora universitetssjukhusen i Sverige. De brukar vara kopplade till Öron-näsa-hals-kliniker eller Hörselkliniker.

Specialiserade yrselmottagningar finns idag vid universitetssjukhusen i Lund, Linköping, Stockholm och Uppsala.

Utöver det finns läkare med särskilt intresse för yrsel- och balansstörningar på flera öron-näsa-hals mottagningar i Sverige.

Symtomet "yrsel" är mycket vanligt inom sjukvården, bara "trötthet" och "värk" uppges i en amerikansk undersökning vara vanligare. Yrseldrabbade brukar utredas och behandlas av många olika vårdgivare i sjukvården t e x allmänläkare- husläkare, sjukgymnaster, naprapater, invärtesmedicinläkare, hjärtläkare, neurologläkare, psykologer, psykiater, akutläkare, öron-näsa-halsläkare och hörselläkare.

Behövs särskilda yrselmottagningar?

Varför är ”yrsel” svårt?

Under de 10-15 senaste åren har mycket ny kunskap om yrsel- och balansstörningar och om balansorganens funktion tillkommit.

Men kunskaperna om vanliga yrselsjukdomar är ojämnt spridda inom svensk sjukvård och gamla synsätt på människor med yrselsymtom förekommer fortfarande ofta.

Ett meningsfullt omhändertagande av patienter med ”yrsel” kräver utöver kunskap också erfarenhet, tid och en särskild undersökningsutrustning som kan påvisa störningar i balansorganen s k video-nystagmoskopi.

Tekniken baseras på att en specifik impuls från ett balansorgan ger upphov till en specifik rörelse av ögonen. Ögonens sex styrmuskler är nämligen sammankopplade med balansorganens impulser. Genom en serie standardiserade huvudrörelser kan en van undersökare provocera fram olika ögonrörelsemönster och därmed avslöja förekomsten av felimpulser från balansorganen.

Varför missförstås patienter med ”yrsel” ofta? Varför faller patienter med yrsel ofta mellan stolarna i sjukvården?

1. Yrsel och balansstörning är ett mycket vanligt symtom. Inom sjukvården är förvirring vanligt i mötet med yrselpatienter. Till en del kan detta förklaras av att de flesta vårdgivare saknar kunskap och utrustning för att ens göra en riktad undersökning av balanssystemet.

Bara öronläkare har tillgång till undersökningsutrustningen video-nystagmoskopi som kan påvisa störningar i balansorganen och dess kopplingar till hjärnan. 

2. Många öronläkare har en uttalad kirurgisk inriktning och tempot på en vanlig öron-näsa-hals mottagning kan vara högt. En 15 - minuters konsultation leder ofta inte en yrselpatient vidare.

Intresse för yrselstörningar och lång erfarenhet krävs för att kunna uppfatta och tolka de ögonrörelsefynd som en balansundersökning kan påvisa. Det är de öronläkare som ser många yrselpatienter som får en sådan erfarenhet.

3. Symtom och invaliditet vid yrselstörningar är ofta komplex. Det krävs tid, struktur och vana att överhuvudtaget få till stånd en förståelse kring vad en patient som söker för ”yrsel” egentligen menar. Kommunikationen kan försvåras av patientens oro över symtomen. Det kan vara svårt att reda ut vilka symtom som har fysisk respektive psykisk orsak.
 

4. Även utredande läkare känner ofta obehag och oro inför risken att missa en allvarlig diagnos hos denna patientgrupp. Denna osäkerhet generar inte sällan oriktade utredningar t e x röntgenundersökningar av hjärnan eller nacken, hjärtutredningar eller hörselprov trots att den drabbade varken har haft neurologiska symtom eller hörselbesvär. Det saknas bra och genomarbetade vårdprogram som kan vägleda vårdpersonal som ska utreda "yrsel".

5. Yrselpatienter är krävande. Misstanken om att trots allt ha en allvarlig sjukdom är inte ovanlig. Den driver många patienter till ett sökande bland olika sjukvårdsauktoriteter i syfte att åtminstone utesluta livsfarliga sjukdomar.

För de som drabbats av ”yrsel” är det första delmålet ofta att

överhuvudtaget få en korrekt diagnos. Och detta är också förutsättningen för att en behandling ska kunna inledas.

För patienter med "yrsel" är därför ett besök hos en yrselkunnig läkare ofta tids- och kostnadseffektivt. Framför allt om läkarbesöket sker när yrselsymtomen är som starkast eller i nära anslutning till en sådan period.

En yrselkunnig läkare kan oftast avgöra diagnosen på ett mottagningsbesök och samtidigt klargöra hur symtomen uppkommit, prognos och behandling för den drabbade.

Vill Du kommentera texten? info[a]yrselcenter.se